Snart är det ett nytt år......

2013 blir strax 2014 och sedan i somras har det hänt en del varför vi inte varit så duktiga på att uppdatera bloggen. Vi fick en son som heter Konrad i mitten på augusti som naturligtvis tagit en hel del tid. Micael har själv fått stå för både jakt, hundträning och resor till Norrbotten men det har gått fint ändå.

Våra valpar har hittat bra jägarhem allihop, en behöll vi, Kräpplehults Amos. Det verkar som om alla blir raketer i skogen och lugna trygga familjehundar med pondus. En hanvalp har under skogspromenad, vid 6 mån ålder, själv hittat och börjat skälla gris så husse ska försöka ta det lite lugnt och skynda långsamt. Det som utmärker kullen så här tidigt är stor jaktlust, bra spårnoggrannhet och att de är trygga hundar med stor dådkraft. Den enda tiken i kullen hade vi först tänkt behålla själva men vår goda vän som äger Högbo Outdoor och Jaktservice på Högbo bruk fick köpa vår pärla och hon verkar sannerligen blir en dam med kaliber!


Kräpplehults Asta

Kräpplehults Aaro
 

Kräpplehults Aalto kom på besök en av de fem dagar då vi hade snö i början av december och tränade spår. Han gjorde ett riktigt bra jobb och spårade en älg ca 3 km innan vi bröt. Sen blev det lite lek med brorsan medan husse drack kaffe. Så roligt när man kan hjälpa till. Aalto har även ställts ut i valpklass hos SÄK (svenska älghundklubben) och fått mycket bra kritik.


Amos och Aalto myser



Aalto och Amos

När det gäller de stora hundarna så har det varit både upp och ner.
Askas säsong har inte varit så bra. Hon hann jaga i Norrbotten innan hon började löpa så oktoberjakten här hemma blev det inget av. Hon gick dock några eftersök som funkade bra. När hon sedan kom igång och började jaga så blev hon uppfläkt på ena frambenet av en stor galt andra jaktdagen så då var det bara att lägga jaktvästen på hyllan igen några veckor till. Hon har jagat nu på slutet och är mer taggad än någonsin men hon har haft otur, det har varit fel djur, det har gått in på fel mark eller bara skenat rätt ut. Grisar är alltid svåra, särskilt de där stora rackarna som hon gillar att skälla fast i tätningarna. Men några älgar och grisar har det blivit ändå. Hon har gått ett jaktprov och ska gå ett till, tyvärr hittade hon ingen älg på det första. Men hon kommer igen och nästa år tar vi revansch!

Kibo har det gått bättre för, han har tuffat på som en pålitlig gammal volvo. Han är så stark, kan gå hur många dagar som helst och jagar kanon, både älg och gris. Även om det naturligvis även för honom ibland varit fel djur, sura grisar eller skenälgar. Han har gått två jaktprov varav ett förstapris.
Kibo har också ensam axlat rollen som eftersökshund vid trafikeftersöken och han har gått ca 12 st i höst. Han har varit otroligt duktig och säker!

Loke har kommit igång riktigt fint i år, har bra förföljande, visar stort intresse att finna älg och ställer dem lugnt och fint och har ett klangfullt, stort skall.  När han nån gång anslutit till Kibos stånd så har Kibo backat och låtit Loke ta över och hållit sig i bakgrunden men när älgarna gjort utfall och Loke blivit lite rädd så har Kibo gått in och ställt om dom tills Loke kommit tillbaka för att sedan åter backa och låta Loke sköta jobbet. Otroligt bra för Loke! Tre älgar har det fallit för Loke i år på ståndskall! Riktigt kul!

Amos har även han hunnit med två ståndarbeten, ett efter en rymning hemifrån då han ställde en älg en timme 500 meter från gården, i en plantering. Andra gången var när han fick följa med ut på lite träning med pejl. Han gick lös med Micael och var på väg hem efter att ha fått släppa en älg som hoppade över en grävd kanal när han fick vittring av en älg som Kibo hade gått iväg med. Amos drog 900 meter rakt upp mot spåret i vind och följde sedan spåret klockrent 2,2 km tills han gick in på Kibos ståndskall och skällde i ca två timmar. Kan bli nåt den!!!

Vi har ännu en månad kvar med grisjakt och två månader med hundjakt så än kan allt hända!

Nu önskar vi alla ett

Gott Nytt År med hopp om ett riktigt fint jaktår med hund!

Aska och Kibo  

Aska

Kibo

Snart dags att flytta...

Våra härliga krabater ska snart ut i stora, vida världen. Det är fortfarande ett par killar som vill till nya, bra jakthem. Passa på att få tag i en grålle med mycket jakt i år så får du ett kul jobb nästa höst med injagningen! Vi hjälper dig gärna!!!

Tiden går så fort när man är liten.....

Här kommer lite nya bilder på valparna som är nästan exakt 4 veckor. De är friska, pigga och aktiva små krabater som har börjat äta valpmat och provat på riktigt kött. Sedan sist är valparna avmaskade och klorna är klippta utan problem och vi njuter av våra härliga små nallar. Barnen får även vara med under uppsikt så valparna vänjer sig vid små människor också.

Valparna växer.....

Sover så gott

Svalt och skönt på golvet tycker Aska

 Valparna växer så det knakar, mjölk finns i överflöd. Nu är de snart två veckor och ska avmaskas första gången. Ögonen har börjat öppna sig så snart blir valparna som små målsökande robotar och Aska måste vara ännu tålmodigare. Men en fin, lugn och omsorgsfull mamma är hon.

Våren är kommen och valparna med!

Nu har vi pausat färdigt, våren är här och arbetet hemma i snickeriet har kommit igång ordentligt.Värmen är här och vi njuter, både hundar och människor, av vårkänslan.

Aska parades i mars och i natt, några dagar för tidigt födde hon fem fina, pigga valpar i vårt sovrum. Hon klarade allt själv och är en riktigt aktiv och beskyddande mamma. Det blev fyra hanar och en tik, en ganska lagom kull!

Lilla familjen

Tvättar noga



Nu är det slut, tyvärr!

Det blev några intensiva dagar med grisjakt i slutet av säsongen, Aska tar ut sig så otroligt hårt under jobbet med grisarna så hon har haft några dagar ledigt innan slutspurten.
Vi gästade lite grannar i vårt närområde med tanke på att försöka fälla några grisar till. De flesta har varit lite oroliga eftersom de inte haft några grisar på sina åtlar, de lämnade små brasklappar om vildsvinsförekomsten var vi än jagade.
Hundarna visade något annat, släpp och sen fritt sök utan spår som var heta resulterade ändå i max 15 min innan upptag, de flesta upptagen kom inom fem minuter! Alla tätningar innehåller gris och oftast många. Det har varit mycket svårt att komma nära ståndskallen sen jul, mycket skare i planteringar gör det inte lättsmuget precis... Tur ändå att grisen är ganska lättprovocerad och gör sina utfall, man får smyga in och vänta på läget lite mer nu än att gå rätt på.
Jag släpper oftast båda hundarna samtidigt och de söker ut och tar upp oberoende av varandra, de har alltid två ståndskall igång, ibland går grisarna ihop men de jobbar med varsina djur ändå och plötsligt har den ena gått loss och den andra står kvar och skäller på grisar som valt att stå kvar.

Kibo och Aska har lite olika sätt att jobba men båda är ändå lika effektiva, Kibo är ganska stilla och matar på med skällandet på 4-5 meters avstånd från grisen, sen kommer det oftast något utfall och man får bra chans att skjuta. Aska är både arg och lite galen, jobbar väldigt nära och stör grisen från alla håll, snabb och vig är hon den lilla häxan. Hon ställer dem ofta så hårt så jag kan gå in och ha riktig kontakt och vissla till mej henne, hon kommer in på en armlängd + 20 cm för inte vill man bli kopplad i det läget. Oftast skjuter vi grisarna på max 10m avstånd och ibland mycket mindre när hon ligger på som hetast.
Kul att jaga med båda och lära sig massor om grisars beteende. Det har också blivit några älgjaktsdagar till nu på slutet och med en del trafikeftersök under våren så de lär nog hålla formen ganska bra även om den intensivaste delen av jakten nu har upphört. Aska kan gott lägga på sig några kilon så hon har lite reserver, de tar ändå slut så fort och hon jagar  ofta sju-femton timmar per dag... Kibo är i fantastisk form och en riktig muskelknutte. Han orkar fem dagar i veckan utan problem, även om dagarna blir riktigt långa. Vi lyckades också skjuta flera grisar de sista dagarna.
De har tjänat oss så väl under en lång säsong nu, våra små grå hjältar!!
Snart augusti igen men innan dess utställningar, björn- och vildsvinsprov och en valpkull. Sedan lite vila mellan varven...

Hundjakten närmar sig sitt slut.

Snö, tö, snö igen, svinkallt och nu töväder igen! Det är inte lätt att planera jakterna när vädret är lika ombytligt som en Italiensk regering!

Men vi har ändå klämt in jaktdagar då det varit möjligt, både för människor och hundar. Mycket kombinerad älg och grisjakt i Hultsfred men även här hemma i ett nygammalt jaktlag som vi varit medlemmar i för länge sedan. Otroligt mycket älg och gris men också en starkt trafikerad väg rakt genom jaktmarken som  gör det hela en smula nervkittlande, för att inte säga halvt ångestladdat. Men med engagerade jaktkamrater som sätter stort värde på våra hundar och har utsedda vägvakter så känns det mycket bättre. Med två hundar som vägrar ge upp kan det vara skönt att få hjälp med att få in dem vid jaktdagens slut.

Ett minne som sätter sig speciellt var när Micael fick åka hem från Lönneberga utan hundar. De stod och skällde ursinnigt på en enorm galt som vägrade att gå ur sin tätning. Vår fantastiske vän som bor i närheten av jaktmarken pejlade hela natten och kunde hämta hundarna vid sextiden då de kom ut ur en liten grantätning brevid skogsvägen. Micael kunde äntligen andas ut, han lämnar helst inte sina vänner ensamma i natten men en medföljande vän var tvungen att komma hem till kvällen. Men det gick bra, Aska tog kanske ut sig lite för mycket för hon sov i två dagar efteråt. Det blev ju även neråt -25 på natten så nog tog det på båda. Men jaktlust har de så till den milda grad med förföljanden på upp till 6,5 mil när djuren inte vill stanna. Man kan inte annat än förundras över dessa härliga jaktidioter som med kalla nosar väcker en på morgonen och vill gosa.

Sedan senaste uppdateringen vid nyår så har Kibo bättrat på sin statistik med 2 älgar och två grisar och Aska med 2 älgar och 4 grisar. Nu är det bara några dagar kvar av hundjakten så vi får återkomma med slutresultatet till helgen!

Sedan så väntar utställning i Moheda och sedan ska det anmälas till Junsele senare i vår och lite annat smått och gott!