Snart är det ett nytt år......

2013 blir strax 2014 och sedan i somras har det hänt en del varför vi inte varit så duktiga på att uppdatera bloggen. Vi fick en son som heter Konrad i mitten på augusti som naturligtvis tagit en hel del tid. Micael har själv fått stå för både jakt, hundträning och resor till Norrbotten men det har gått fint ändå.

Våra valpar har hittat bra jägarhem allihop, en behöll vi, Kräpplehults Amos. Det verkar som om alla blir raketer i skogen och lugna trygga familjehundar med pondus. En hanvalp har under skogspromenad, vid 6 mån ålder, själv hittat och börjat skälla gris så husse ska försöka ta det lite lugnt och skynda långsamt. Det som utmärker kullen så här tidigt är stor jaktlust, bra spårnoggrannhet och att de är trygga hundar med stor dådkraft. Den enda tiken i kullen hade vi först tänkt behålla själva men vår goda vän som äger Högbo Outdoor och Jaktservice på Högbo bruk fick köpa vår pärla och hon verkar sannerligen blir en dam med kaliber!


Kräpplehults Asta

Kräpplehults Aaro
 

Kräpplehults Aalto kom på besök en av de fem dagar då vi hade snö i början av december och tränade spår. Han gjorde ett riktigt bra jobb och spårade en älg ca 3 km innan vi bröt. Sen blev det lite lek med brorsan medan husse drack kaffe. Så roligt när man kan hjälpa till. Aalto har även ställts ut i valpklass hos SÄK (svenska älghundklubben) och fått mycket bra kritik.


Amos och Aalto myser



Aalto och Amos

När det gäller de stora hundarna så har det varit både upp och ner.
Askas säsong har inte varit så bra. Hon hann jaga i Norrbotten innan hon började löpa så oktoberjakten här hemma blev det inget av. Hon gick dock några eftersök som funkade bra. När hon sedan kom igång och började jaga så blev hon uppfläkt på ena frambenet av en stor galt andra jaktdagen så då var det bara att lägga jaktvästen på hyllan igen några veckor till. Hon har jagat nu på slutet och är mer taggad än någonsin men hon har haft otur, det har varit fel djur, det har gått in på fel mark eller bara skenat rätt ut. Grisar är alltid svåra, särskilt de där stora rackarna som hon gillar att skälla fast i tätningarna. Men några älgar och grisar har det blivit ändå. Hon har gått ett jaktprov och ska gå ett till, tyvärr hittade hon ingen älg på det första. Men hon kommer igen och nästa år tar vi revansch!

Kibo har det gått bättre för, han har tuffat på som en pålitlig gammal volvo. Han är så stark, kan gå hur många dagar som helst och jagar kanon, både älg och gris. Även om det naturligvis även för honom ibland varit fel djur, sura grisar eller skenälgar. Han har gått två jaktprov varav ett förstapris.
Kibo har också ensam axlat rollen som eftersökshund vid trafikeftersöken och han har gått ca 12 st i höst. Han har varit otroligt duktig och säker!

Loke har kommit igång riktigt fint i år, har bra förföljande, visar stort intresse att finna älg och ställer dem lugnt och fint och har ett klangfullt, stort skall.  När han nån gång anslutit till Kibos stånd så har Kibo backat och låtit Loke ta över och hållit sig i bakgrunden men när älgarna gjort utfall och Loke blivit lite rädd så har Kibo gått in och ställt om dom tills Loke kommit tillbaka för att sedan åter backa och låta Loke sköta jobbet. Otroligt bra för Loke! Tre älgar har det fallit för Loke i år på ståndskall! Riktigt kul!

Amos har även han hunnit med två ståndarbeten, ett efter en rymning hemifrån då han ställde en älg en timme 500 meter från gården, i en plantering. Andra gången var när han fick följa med ut på lite träning med pejl. Han gick lös med Micael och var på väg hem efter att ha fått släppa en älg som hoppade över en grävd kanal när han fick vittring av en älg som Kibo hade gått iväg med. Amos drog 900 meter rakt upp mot spåret i vind och följde sedan spåret klockrent 2,2 km tills han gick in på Kibos ståndskall och skällde i ca två timmar. Kan bli nåt den!!!

Vi har ännu en månad kvar med grisjakt och två månader med hundjakt så än kan allt hända!

Nu önskar vi alla ett

Gott Nytt År med hopp om ett riktigt fint jaktår med hund!

Aska och Kibo  

Aska

Kibo