Uppdatering innan nyår

Först:

 

 

God fortsättning

kära läsare, med en önskan om ett

 härligt nytt jakt- och hundår!

 

 

 

Och nu lite uppdatering:

 

 

Tysklandsresan var som vanligt väldigt trevlig. Denna gången var det ett skönt gäng med många av våra vänner och en del nya ungdomar som skulle åka på sin första drevjakt i Tyskland! Eftersom vi själva arrangerar dessa resor var det extra roligt att så många vänner hängde på!

 

Som förväntat blev det många djur synliga, många skottchanser och det sedvanliga tut i lur vid paraden efter jakten! Några av jägarna sköt många djur, ett par inga alls. Men så är det med jakt! Alla var i alla fall nöjda med resan, boendet, maten och jakten och ville gärna följa med nästa år! Hjärtligt välkomna!

 

 

Efter att vi kommit hem har vi hunit jaga en del här hemma, mest älg och gris och Kibo och Aska har som vanligt gjort riktigt fina arbeten båda två. Man kan inte annat än känna sig lyckligt lottad när man har två helt fantastiska gråhundar som levererar varje släpp! Så det har blivit skjutet både fler älgar och grisar för våra arbetskamrater! Vi summerade lite häromdagen och kom fram till att vi nu skjutit 18 älgar för Kibo och 5 grisar och 4 älgar för Aska och 8 grisar. Sen har vi alla de andra älgarna och grisarna som de arbetat med men där vi av olika anledningar inte kunnat skjuta, säkert det dubbla antalet om inte mer! och folk bara ringer och vill att vi ska komma med våra hundar, det bara fyller på i almanackan, det är kul!

 

Här lite bilder från de senaste jakterna.

 

 

Aska med sin senaste gris

Aska med sin älgkalv

Kibos påskjutna 120 kilos gris på ståndskall!

Kibos senste kalv

Kibo och Aska vilar lite mellan jobben

 





Jaktresa till Tyskland

Imorgon bär det av till Tyskland, en jaktresa vi själva administrerat. Den här gången är det mest folk vi känner och eftersom tre av dem har eller ska fylla 50 i år så blir det lite av en födelsedagsresa också.

Men vi hoppas naturligtvis även på fint väder, bra jakt och en trevlig samvaro tillsammans.

Vi har försökt hinna med att jaga med våra hundar nu innan resan och Kibo och Aska har än en gång bevisat att de kan leverera i skogen. De har jagat både älg och gris, det sistnämnda jagade de tillsammans i tre timmar, en enorm galt som nådde Micael upp till höften när den strök förbi honom. Tur att galten bara flydde och inte var inställd på försvar.

Idefix har även han fått sig ett par rundor i skogen, tyvärr har vi inte sett vad han drev eller skjutit för honom, det börjar bli dags tycker man. Men han har ett fint drevskall och kommer tillbaka snabbt nu och det är skönt att det fungerar så långt.

Återkommer med tysklandshistorier efter helgen!


Tänkte också bara upplysa om att Helena numera är ombud för Agria djurförsäkring och försäkrar in hundar, katter och smådjur. Välkomna att höra av er om ni vill ha en personlig kontakt med ert försäkringsbolag!

Kibo-riddaren i nöden!

Micael var ute och jagade älg och gris utanför Lönneberga i Kalmar län. Passkyttarna utsatta och hundarna släpptes. Kibo som är fenomenal på att hitta älg tog strax upp ko med kalv och Aska hakade på och ekipaget gick loss och förflyttade sig ganska snabbt med båda hundarna efter. Efter några hundra meter vek plötsligt Aska av och gick 60 meter från älgspåret rakt in i en extremt tät plantering och började skälla gris, som hon i sin tur är otroligt duktig på att hitta. Hon var så arg där inne i planteringen och skällde, ylade och drog på allt hon kunde. Micael tog sig snabbt fram mot Aska och stod en 15-20 meter från henne.

Kibo hade fortsatt med älgarna och skällde nu ståndsskall ca 400 meter från Aska och hennes nassar. Dom står så en trekvart då det plötsligt blir dramatik hos Aska. Plötsligt skriker hon nåt vansinnigt där inne, grisarna far runt och det blir ett himla liv. Micael får hjärtsnörp och blir rädd att hon blir skadad där inne i det täta när grisarna går på henne. Han tittar ner på pejlen och ser då att Kibo är 25 meter från Aska och det är bara ett rakt streck från hans ståndskall till Aska. En passkytt som stått och tittat på älgarna hela tiden men inte fått någon skottchans blir väldigt förvånad när Kibo snörper av mitt i ett skall och lämnar älgarna och springer iväg det fortaste han kan.

Väl framme hos Aska blir det tyst en stund men sedan drar båda hundarna igång ordentligt. Grisarna går loss och hundarna förföljer grisarna ca 2,5 km ut ur marken och sedan buktar det tillbaka lika långt, in i marken. Micael visslar av Kibo när de kommer i närheten igen men Aska gick ytterligare 1 km ner till en sjö där hon stod och skällde på grisarna till halv tolv på natten.

En fin historia om en fin kille som kommer till undsättning när jaktkamraten är i fara!

 

 

Om ni undrar vad som hände med älgarna så la de sig ner och vilade där Kibo lämnat dem!



Härliga rådjursdrev och en hare!

Äntligen fick Idefix gå ett rejält pass i skogen! Han har haft problem med en klo men nu var den tillräckligt bra att jaga med.

Vi gick ner till en undanskymd åker som ligger omgiven av tät skog och planteringar på ena sidan och en sjö på den andra. Det är oerhört viltrikt och grisarna brukar förstöra åkern varje år.

Idefix släpptes en bit in i en plantering och började skalla lite medan han letade. Han är ju lite lösskallad så han gjorde några vändor innan han väckte ärligt. Sen drog det iväg ett par km men buktade fint och var på väg ner mot åkerkanten där vi gick in. Jag skyndade mig ner för att möta upp men var för sent ute så jag fick bara se Idefix komma lugnt och fint i spåret. Han släppte sedan och kom tillbaka i bakspåret.

Vi gick vidare och han letade i planteringarna på vägen till en liten mosse där en passkytt stod. En hare går upp precis brevid mig och Idefix går på spåret direkt efter. Sen blev det ett fint hardrev där i skogen och det gick förbi passkytten som nästan kunnat skjuta haren.

Jag kallade in Idefix som faktiskt lyssnade och letade sig fram till mig, det känns skönt att han inte stänger av en när han jagar utan blir mer och mer förig.

Vi släppte sedan i en annan såt och där fick han upp direkt men drevet gick åt motsatt håll från passkyttarna, tyvärr. Sedan drev han rådjuret flera km, lite lång tid. Kanske blev han taggad när han inte fick utdelning de andra gångerna. Men jag är inte orolig, jag tror det löser sig självt när vi börjar skjuta för honom och han blir mer och mer mogen, erfaren och förig.

En härlig dag i skogen med ett vackert drevskall studsandes mellan träden, då leker livet!

Mera älgjakt med Kibo och Aska

Efter småland och jakten här hemma var det dags för Norrbotten igen. Denna gången med två vänner som tog sig ledigt för att hänga på upp.

Kibo skötte sig som vanligt bra och vi sköt en älg till för honom så nu har vi skjutit 13 älgar totalt för honom nu, sen september förra året då vi köpte honom. Inte dåligt för vår skyddsling. Tyvärr råkade han ut för en stakningsskada i tassen så när vi kom hem till Småland blev det veterinären och konvalencens. Men jakten är inte över än på ett tag så han hinner jaga mer.

Den här älgen hade Kibo jobbat med under större delen av dagen. Ett långt utdraget gångstånd som gick ur marken. På eftermiddagen gick det in i marken igen och Micael fick lägga benen på ryggen och spurta 700 meter längs en väg för att kunna skjuta älgen när den lugnt klev ut inom skotthåll. Kibo tackade husse för det och kastade sig över älgen.

Aska hade vi inte skjutit älg för när hon kom till Norrbotten för andra rundan detta år, utan att löpa denna gång!!!

Hon började jakten där uppe med att skälla ut en björn som provade ut sitt ide. Det var en medelstor hane som blev sur och visade sina krafter gentemot Micael som trodde hon skällde älg. Två styrkeuppvisningar fick Micael på ca 10 och 7 meter. Tur för björnen att han inte gjorde det en gång till......

Hon visade att hon också kan skälla älg. Efter ett par dagar trillade poletten ner och hon fick tag i en grupp älgar bestående av ko med kalv och en mindre tjur. Sedan skällde hon i 25 timmar i sträck, helt omöjlig att kalla in. På morgonen kom hon sen på inkallning. Direkt från 25-timmarsälgarna fick hon åka på eftersök på en tjur som gått undan. Det var fler älgar i gruppen och spår överallt. Men hon hittade det klockrent och gick ut 800 meter där hon ställde älgen. Vid ansmygningen trodde Micael först att det var korpar på älgen, det kom kluckande ljud därifrån. Sen förstod han att det var Aska som inte hade någon röst kvar. Älgen slutade sina dagar med fyra klövar rätt upp, bokstavligen!!

Älgjakt i Småland

Efter Norrbotten fick alla en välbehövlig paus i älgjakten. Vi släppte Idefix lite här hemma på rådjur och han fick några fina drev, tyvärr inget skjutet.

Eftersom vårt ordinarie jaktlag här hemma i Småland bestämt sig för att inte jaga med hund utan bedriva drevjakt på lite mer än 4000 ha så måste vi åka runt på andra ställen och jaga med våra hundar. Vi är med i några andra jaktlag men med mycket mindre mark, men vi är tacksamma för all jakt vi får med våra hundar. Vi känner oss väldigt uppskattade när vi är ute med hundarna i alla fall.

Det har skjutits två älgar för Kibo här hemma än så länge, men inte för Aska. Däremot har båda hundarna jobbat väldigt fint med älgarna och Aska har även hon visat att hon kan ställa älg. Det som är extra roligt är att båda hundarna är extremt intresserade av gris, kanske Aska lite mer än Kibo, om det nu är möjligt!


Aska vill också lugga Kibos älg!

 De båda har haft fantastiska jakter på gris, sist förföljde de grisen, en stor galt, nästan 2,5 mil enligt gps:en. Vi har skjutit 3 grisar för Aska och två för Kibo. De blir verkligen taggade på gris de båda grållarna. Ibland jagar de tillsammans, men om grisarna särar på sig så jobbar de lika bra var för sig.

Kibos gris

Askas gris med nöjd skytt

Det sista som hände innan avslut häromdagen var att hundarna jagade ett stort lodjur på ca 20 kg. Micael undrade varför Kibo stannat mitt i en brant. Han går upp ovanför och tittar ner. Han ser Kibo på en liten avsats längre ner och mellan sig och Kibo ligger en stor katt på en annan avsats. Micael får iväg katten och kan hjälpa Kibo ner. Aska som hade varit på samma katt jagade vidare, kanske med ungarna! Roligt med lite skärpa på hundarna, björn har Kibo redan jagat, men Aska är nog inte sämre hon. Junsele och Boda nästa, allt för att höja försäkringsvärdet på guldklimparna!

Älgjakt i norrbotten!

Liten rapport från årets älgjakt i norr!

Micael hade åkt upp helgen innan septemberpremiären för att jaga och bygga hus på vårt ställe mellan Boden och Jokkmokk. Vi hade två vuxna och tre kalvar på den marken och förväntningarna var höga. Kibo och Aska fick hänga med men första jaktdagen så börjar Aska löpa och det kommer blod. Sedan fungerade inte hon, vimsade bara runt fötterna och ville inte gå ut. Kibo blev naturligtvis påverkad men skötte sig ändå bra. Det blev inga älgar skjutna de första fyra dagarna men både älg och björnkontakt gjorde att det blev trevliga dagar ändå.

Uppe i Sattajärvi skulle vi inte börja jaga förrän på fredagen så resten av familjen och alla våra jaktkamrater från Småland kom upp torsdag kväll och installerade sig i huset och badade bastu. Sedan drog jakten igång på fredag morgon. Vi skulle skjuta många älgar så det vara bara att sätta igång. Stämningen var hög som den brukar vara i vårt jaktlag där uppe.

Inledningsvis gick det trögt, många nya, unga hundar var en orsak, men även att vi hade lite otur och hade många stolpe ut. Lite senare, veckan efter släppte det lite i alla fall.                          


Kibo med en kalv

Kibo vilar lite mellan älgarna

Det blev skjutet 8 älgar för Kibo i Norrbotten och jag fick skjuta min första älg. Lille Loke fick spåra fram och hitta den. Han tyckte det var väldigt spännande. Aska fick stå över Norrbotten men fick jaga här hemma i stället.

 



Loke och matte vid kalven

Loke undersöker älgen noga

 

 



Idefix godkänd...

Idefix har gått Visingsöprovet och klarat det. Inte med de bästa poängen men han är igenom nålsögat. Lite surt att han fick en tvåa på söket den här gången, jag upplevde dock att platsen inte var den bästa och att bedömningen var ganska hård jämförelsevis. Men man ska inte skylla något på någon annan, han fick ju en 8 på förigheten så man ska inte klaga.

Poäng på Öland: 121188814=34p
Poäng Visingsö: 46L3426838=44p

Han har jagat och drivit både rådjur och älgko med kalv under hösten så nog funkar han. Återgången fungerar alldeles utmärkt. Han har ett väldigt trevligt och hörbart skall. Lite lösskallad tyvärr men vi hoppas det rättar till sig med mer erfarenhet.

Nu ska vi bara jaga, jaga och jaga mera och sedan fortsätta att meritera honom!

Ukl Öland

Ja, då har vi varit på Öland och provat lyckan med Idefix. Det var ömsom vin, ömsom vatten. Han klarade inte haren, han tog an spåret som han skulle och började skalla korrekt men fullföljde inte. Det blåste och var väldigt torrt i marken och jag misstänker att han med sin extremt spretiga hjärna hade svårt att fullfölja när det inte var så mycket vittring. Han funkar ju så, mycket motor, vill mycket men vet inte riktigt hur. Vi har det problemet vid spårträning också, han släpper lätt och får syn på något annat kul. Så haren fixade han inte. Vatten, skott och skog fick han full pott på men apporteringen gick åt skogen. Vi har haft problem med landapporteringen hela tiden, men vi jobbar på det, han tycker annat är mycket roligare, återigen. Lydnaden fick vi en 4 på då han "skulle bara" innan han kom på inkallning. Han sticker aldrig iväg men jagar gärna småfåglar en kvart innan han kommer! Ganska irriterande på ett jaktprov!!

Men han ska vistas så mycket som möjligt i skog och mark så att han lär sig att det lönar sig att fullfölja och jobba med ett spår. Han måste mogna helt enkelt och skapa sig erfarenheter!

Vi har fått plats på Visingsö också så får vi se om det går bättre där. Jag hoppas på lite mindre vind och lite mer markfukt!

Vad händer där inne i huvudet egentligen?

Nya förmågor

Nu är det smått hemma i huset igen. Astrid och Loke har gjort entré!

Astrid är en släthårig foxterriertik som ska bli vår lilla grythund. Vi hoppas på många härliga jakter med henne när hon är injagad. Nu blir det mest bus med Loke. Hon är tuff den lilla damen, biter ifrån när Loke blir för på. Gillar att ligga på mjuka kuddar!!!! En trevlig och go liten hund som har blivit barnens favorit (så länge hon inte biter dom i tårna!).

Loke kom till oss efter att Alaska gått bort. Det gick fort men för att inte tappa för mycket tid behövde vi en ny hund ganska omgående. Vi fick köpa en valp från Björnlyans kennel i Morjärv som hade en kvar. Han verkar vara en riktig ihärdig hund, han ger sig inte, vill han nåt så skäller han läääänge och ihållande. Det är bara att ge sig för han gör det inte, haha, det bådar gott! Han och Astrid har riktigt kul ihop, hon tål hans lekar trots att han är dubbelt så stor! Loke är en riktigt trevlig kille som fungerar hur bra som helst i vår familj!

Man får passa på att ta bilder när de vilar, annars är det full fart och då är det svårt att ta bra bilder. Måste nog skaffa en sån där halvproffsig kamera så man kan fylla på med fina bilder på hundar och jakt!



Bockpremiär....

Så var det dags, allt var förberett, kulorna laddade, bössorna putsade, genomgångna och provskjutna. Stora grabben fick åka på egen jakt tillsammans med våra danska vänner Kenneth och Kristian och några andra danskar. Platsen var Huseby utanför Växjö. Inte jagat på många år, stora fina marker och gott om stora bockar. Strax efter fem i morse, efter lite lock kunde grabben skjuta denna fina bock på ca 10 meters avstånd.
Stort grattis!!!!

Vi väntar fortfarande på våra danskar här hemma, de ville vänta tills fredag innan de kom. Sen är vi ständigt tillgängliga för eventuella eftersök, inskjutning och allmänna råd. Hoppas det blir några fina dödsök så vi slipper skadeskjutningar, de är som tur var sällsynta med seriösa jägare!

Boda hägn

Så var vi äntligen i Boda hägn och testade tre hundar, två wachtlar (Oryx och Idefix) och en gråhund (Kibo).
Det gick bra för alla tre, fast på olika sätt.

Idefix
Gick in i ett nybörjarhägn med ett mindre berg i mitten. Går ut bra, letar en stund och efter ca 10 min ser vi grisarna nedanför oss. Idefix kommer upp bakom dem, nosar lite och börjar sedan skälla. Går efter dem och skäller i ca 5 min och släpper sedan. Han springer några rundor till och hittar grisarna igen. Samma sak igen, kanske lite längre skällande denna gång. Han är försiktig och går inte på för hårt. Grisarna skiter i honom och går lugnt hela tiden. Träningsledaren går ut ur hägnet och vi får fortsätta själva. Hunden verkar mentalt trött och springer mest runt. Vi börjar dra oss ner mot utgången. Då ser jag grisarna och strax därefter hittar Idefix dem också. Han kör ett sista jobb, skallar grovt och bra och verkar gå på grisarna lite mer denna gång. Sedan bryter han och kommer tillbaka. Han gjorde det vi förväntade oss av honom, han är trots allt inte mer än 16 mån och ojagad. Samarbetet blev bättre och han kom snabbare på inkallning på slutet. Det tränar man ju också när man är där!

Kibo
Ja, vad säger man, han gick in i hägnet men kom inte ut! Nästan i alla fall. Efter en kort runda i ett större hägn gick han in i sk Sumpen. När han fått korn på grisarna hängde han på och blev helt blockerad. Han skällde gris och inget i världen kunde få honom att fokusera på något annat. Vi fick helt enkelt inte tag på honom. Han arbetade jättefint, gick upp nära bakom grisen och skällde vid sidan av skinkorna på dem, men hade stenkoll på om de tänkte vända om, då var han blixtsnabbt iväg och höll avståndet. Tillät inte att grisarna delade på sig, då gick han ut åt sidan och fick tillbaka den direkt. Efter många försök att fånga honom fick till slut träningsledaren tag i kanelbullen och drog in honom. Vi fick bekräftat den vi trodde, han är en riktig grishund!

Oryx
Han skäller gris men behöver mycket förarstöd, vilket vi i och för sig visste. Men vi behövde träna honom i dessa situationer, särskilt när grisen står, då han släpper lätt. Eftersom Oryx mest används som eftersökshund ville vi att han skulle få träna på levande gris eftersom han tycker det är lite läskigt. Men med träning som denna med upprepade griskontakter och mycket stöd så vågade han mycket mer och fick till en riktigt fin sekvens på slutet där han hängde i och blev riktigt tänd! Sånt är roligt!

Ja, dagen tips är alltså att hägnträna era hundar innan skarpt läge, så vet ni mer om hur hunden fungerar och hur ni ska jaga med den, allt för att miska skadorna på både hund och vilt!
Tack Mamima jakt för en trevlig dag!

Livet går vidare....

Alaska är nu begravd, i en hemmasnickrad ekkista. Han har fått en fin plats i trädgården så det känns som om vi kan gå vidare nu! Men vi glömmer honom aldrig!

Vi fick ut honom i en fin pappkista från Blå stjärnans djursjukhus i Göteborg. Riktigt värdigt måste jag säga. Vi slapp använda vår blåa plastbalja som vi hade med oss.



Vår vän Kenneth hade snickrat denna fina kista i ek medan vi var och hämtade Alaska.




Nu får han vila i ett hörn i trädgården.






Vi har redan hittat en ny liten gråkille som vi ska hämta om tre veckor, han kommer från Björnlyans kennel i Morjärv och vi hoppas att han ska bli en lika fin kamrat som Alaska var och våra två andra grållar är. Han ska få de bästa förutsättningar i alla fall. Känns som en stor tröst just nu!

Vi har haft en första träff med wachtelgruppen, det känns som om vi kan bli ett riktigt trevligt gäng. Vi var fyra stycken men det är några till som inte kunde denna gången men som hänger på nästa gång. Det var mycket energi i luften men efter en promenad och passivitetsträning i skogen så kändes det faktiskt väldigt avslappnat. Min rodeohund Idefix skötte sig bättre än vad jag hade trott!
Vi lärde känna varandra lite under träffen och sedan bestämde vi vad vi skulle träna nästa gång innan vi skiljdes åt. Det blir nog mest apportering.

Alaska finns inte mer.....

Vår kära Alaska finns inte hos oss mer. Efter ett fult benbrott i lårbenet konstaterades det att Alaska hade skelettcancer och troligtvis inte levt längre än till jul. Vi valde därför att ta bort honom direkt på djursjukhuset för att sedan hämta hem honom och begrava honom hemma. Han var glad och positiv in i det sista, en riktig kämpe!

Micael skriver:

"Tack kära Alaska! Du lärde mej massor om älgjakt, du såg även till att jag fick vara med om att uppnå alla mina jaktdrömmar. Allt som man kan fantisera och drömma om som älgjägare blev nästan självklart när vi var tillsammans i skogen. Du var den hunden som man alltid kommer att jämföra alla andra hundar med och ytterst få kommer att nå samma höjder som du. Jag är ändå så glad att jag fick rå om dej de här 5 åren. Kommer sakna stunderna när vi sov tillsammans under en gran utmattade efter en riktig tuff jaktdag. Min allra bästa jaktkamrat, lille prinsen, du fattas mig!"

Vad händer just nu?

Träning, träning och åter träning!
Så ser det ut för tillfället. Grållarna tappar päls och ser inte så moderiktiga ut. Men springa kan man ju ändå, så cykelträningen kommer de inte undan. Jag har börjat så smått med konditionsträningen och faktiskt köpt en ny cykel bara för att kunna cykla med hund. Kibo och Idefix är de som sprungit mest, men Aska och Alaska kommer nog ifatt. Aska och Idefix ska spårtränas mer nu, särskilt Idi, han behöver det. Sen har jag funderingar på att lydnadsträna Aska. Tror ni en gråhund kan gå en lydnadsetta? Jag kanske ska bevisa att det går. Nån som hänger på?

Jag har startat en ny träningsgrupp för wachtelhundar runt Eksjö/Vetlanda med omnejd. Inför första träffen var det en ensam stackare som ringde, men nu har det fyllt på så till den första träffen blir vi 5 ekipage. Det ska bli så spännande, vilka är de andra, vilka hundar har de, vad sitter de på för kunskaper och vad kan jag själv tillföra gruppen. Allmänlydnad och jaktprovsträning är det fokus på. Välkomna ni också!

Vi har också bokat tid hos Mamima jakt den 31 juli, då vi åker upp med fyra hundar. Tre ska tränas (Kibo, Idefix och Oryx) och en ska diplomeras är det tänkt (Alaska). Det ska bli riktigt kul att komma dit och få se anläggningen och hur hundarna jobbar. Om Alaska får sitt diplom så höjs hans livförsäkring rejält. Hoppas det, eftersom vi inte fick någon tid till björntestet i Junsele i år. Alaska var 2,5 poäng från att bli godkänd förra gången vi var där, så vi hade tänkt prova i år igen, men det har visst blivit så populärt att det blev fullbokat direkt. Nästa år ska vi ligga på låset, haha!

Jaktproven är bokade för Idefix till hösten, det blev Öland och som reservprov tog vi Visingsö. Nån ö ska väl funka! Funderar på att gå öppenklass med Oryx, men jag har inte bestämt mig än.

Helgen 18-19 augusti så hämtar vi vårt nya tillskott i jaktklubben på Kräpplehult. En släthårig foxterriertik som ska heta Astrid. Sen går inga rävar, grävlingar, mårdar eller minkar säkra längre. Då ska det grytas! Återkommer med bilder och info.

Ja det var en summering av vad som händer hos oss. Välkommen att kontaka oss om det är något ni undrar över!

/Helena

Storoxen!

Här är en av de stora killarna och slickar salt. Man kan ju undra hur många taggar han kommer att ha när basten faller. Kameran är ett fantastiskt redskap, så nu ska vi följa djuren kring saltstenen ett tag framöver. Hittills har vi haft två stora oxar, en kviga och en ko med nästan nyfödd kalv. Det är bara björnen som fattas.....

Norrbotten-igen!

Nu är vi uppe i norrbotten igen, andra veckan på en månad. Det blir många mil i bilen med hundar och ungar.
Men nu är vi här och njuter av att ta hand om skog och hus och kolla av markerna. Vi har satt upp en åtelkamera vid en saltsten för att se om björnen syns till. Vi fångade honom på bild inför förra jakten då han hade fällt en älg som han åt på. Det är en enorm hane som vi jagat flera gånger förra året utan att han blivit fälld. Vi är tyvärr för få jägare som är intresserade av att skjuta björn i laget, men vi hoppas få ihop tillräckligt med folk och hundar till denna säsongen. Vi har mycket björn i markerna och de kommer allt närmare bebyggelse, barnen i byn har skrämts flera gånger.

Salt är något som går åt. Under vintern har våra 5 saltstenar tagit slut så vi har satt upp nya på alla platser. Det är helt nertrampat runt stammarna så nog är det populärt.

Det är så härligt här uppe nu, midnattssolen gör att man aldrig kommer i säng i tid, dygnet suddas ut och man råkar ringa folk mitt i natten! Solen vänder uppåt igen efter att ha studsat på horisonten och halva himlen är en färgexplosion. Synd bara att kameran pajat......

Lite pyssel

Idefix och Kibo

Killarna fick följa med och fixa lite stängsel, kossorna var spännande tyckte dom. Men avstånd är bäst för hundar, annars blir man nermulad i backen av stora tunga kohuvuden och det är inte så trevligt!

Kibo fick en genomgång av pälsen, den sitter löst så att säga! Men oj vad mycket man får av, man undrar var hunden tog vägen. Men den lilla specialkammen jag köpt fungerar utmärkt, den tar all underull, så snart är hela vinteroverallen väck. Skönt tycker Kibo och de andra gråisarna!

Träningsgrupp

Vi har i dagarna bildat en ny träningsgrupp genom Wachtelhundklubben eftersom vi saknade en sådan just här i vårat område. Gruppen kommer att rikta in sig på allmänlydnad och träning inför jaktproven, särskilt unghundsproven. Jag hoppas att vi blir en trevlig grupp som kommer att ha kul tillsammans!

Första träffen blir hos oss i Kräpplehult tisdagen den 12 juni kl. 18.00. Då fikar vi tillsammans och planerar våra träningstillfällen. Kolla in sidan på Wachtelhundklubbens lokalsida småland/öland.

Hjärtligt välkomna!

Nattens jobb!

Här ligger nassen, hur död som helst. Det är alltid lika skönt när man hittar dem. I det här fallet hade skytten Adam Liderfelt satt ett bra skott och vi hade en del blod att gå på. Jag kunde tryggt gå efter Oryx som med lätthet spårade fram till grisen. Den hade gått strax över 100 meter.

Alla glada och nöjda!

Det bidde ingen träning, det bidde bara punka!

Jaha, så gick dagen åt skogen. Punka på vägen, ingen mobiltäckning och långt till närmsta hus! Dagen gick ifrån mig och man får sända en ursäkt till de som ordnat en bra dag! Ringde hem och lämnade ett meddelande till arrangören! Hoppas vi ses någon annanstans i något trevligt hundsammanhang!

Typiskt, det hade ju varit så kul..........

Träningsdag i Böllingetorp

Så var det dags igen för träningsdag, denna gången med en ny hund. Idefix ska få följa med och jag förbereder mig för en dragig historia. Köper man en hund på 10 mån så får man en hund med vissa vanor!!!. Eftersom eldressyr förekommer i Tyskland, vilket vi lite aningslösa svenskar inte riktigt förstått, så innebär det att man i vissa lägen får hem en hund som inte riktigt lyssnar och som är ganska ohyfsad, MEN vissa saker verkar sitta som en smäck. Att sätta sig och hålla sig ganska lugn är inget problem, NÄR man lyssnar på matte/husse. Han verkar på något sätt lyssna ändå, men han tittar inte på mig. Jag jobbar frenetiskt med att han ska vilja vara med mig och inte bara dra runt mig i ett koppel i jakt på allt som rör sig eller låter. Det ska sägas att han jobbar intensivt i sitt letande på något jaktbart. Kul men jag vill att vi ska göra saker tillsammans! När det inte finns några störningar är han betydligt mer social och riktigt gosig.
Vi får se, han kanske överraskar mig i morgon!

Sitta, det kan han, även om han gärna drar annars, men när det inte händer nåt, så sätter han sig, även när man ska ta profilbilder.



Lilltjejen fick hjälpa till, det tog en halvtimme innan han stod någorlunda fint, men att få med huvudet också, det var lite för mycket begärt.

Ja, man får nog vara lite tokig själv för att trivas med en Wachtel!

Und für dich Frank, ein paar Bilder auf unsere Idefix, er wird nur schöner! Morgens fahren wir auf einen Ausbildungstag bei eine andere Züchter, es wird intressant!

Off Jakttid

Anedalens Alaska

Nu när jaktsäsongen är över är det promenader som gäller. Morgon, middag, kväll! Små cykelturer i lagom tempo och spårarbete i skogen. Det är bra hjärngympa för hundarna så här års, särskilt för unghundarna!



Alaska tycker att svala kvällar är perfekta joggingturer brevid cykeln. Själv tänker jag försöka ta tillfället i akt och försöka komma i form och springa med hundarna. Det kräver diciplin från både mig och hundarna. Jag återkommer ang detta!!!
Hälsar Helena

Fågeljakt på Wachtelmanér

Här ser vi tydliga tecken på jaktlust. Finns det nåt att jaga så jagar man det!

Killen från Tyskland gör precis som vår gamla wachtel gjorde i sin ungdom, jagar småfåglar i brist på annat. Han har t.o.m. klättrat upp i trädet några gånger i sin iver. Hoppas att samma jaktlust finns i skogen och för större vilt, men vi är inte speciellt oroliga, bara man kan styra all energi som bara spritter i hans kropp.

Han är en naturlig apportör om än okoncentrerad, men vi jobbar på så att vi fixar jaktproven i höst.
En glad och positiv själ är han, vår lille Idefix.

Barnvakt?

Kibo och Aska

Gråhundar är fantastiska, man kan faktiskt använda dem till nästan vad som helst, t.o.m. som barnvakt.

Skämt åsido, lilltjejen ville verkligen inte följa med ut efter städningen, hon sa bestämt åt mig att gå in i huset, sen lekte hon bekymmerslöst med hundarna. Men som orolig mamma som vet att allt kan hända, även med världens snällaste hundar så blev hon utplockad strax efter att bilden blev tagen, under vild protest.

Lilla Aska har börjat på sitt första löp, blöder lite och slickar mycket, Kibo har full koll på läget och är helt lugn, men för att vara säker så får Aska inte bo ihop med sin kille på ett tag nu. Våra andra hanar är grymt avundsjuka och vill verkligen in till henne.

Nu är det inte så kul med hund!

Slask, blask, klägg och lera. Allt detta drar hundarna in just nu. Från att på sin höjd varit lite blöta när snön låg, har hundarna plötsligt blivit en källa till frenetisk dammsugning och handukstorkning. Barnen klagar på grus i sängen sen jaktgalna hundar hoppat runt när de inte fått följa med ut. På väg till badrummet blir fötterna helt gråa på undersidan av fin, fin lera.

Hoppas bara det torkar upp fort och att våren kommer så jobbet blir begränsat till en kort liten period i år! Hoppas, hoppas!

Bildspel

Vad har hänt den senaste tiden?

Vår hundskara växer hela tiden. Vi har gjort lite rockader i vår hundfamilj, där några hundar har fått nya hem pga ålder bl.a. I slutändan är det ändå så att vi har fler hundar än tidigare. Men nu är det stopp ett bra tag framöver.
Vi har nu tre gråhundar och två wachtlar, och det räcker! Alla måste få chansen att jaga mycket och i dagsläget fungerar det bra. Micael tar tillvara på alla jakttillfällen som ges så här i slutet på säsongen och jag försöker hinna med träningen av unghundarna. Nu är det dock snart paus rent jaktligt och då får hundarna en välbehövlig vila innan konditionsträningen börjar innan nästa jaktsäsong.

Nya hundar betyder nya hundmöten och det har blivit så att alla hundar inte går ihop så bra. Men vi har hittat ett system som fungerar där alla hundar får umgås med sina kompisar och slippa rangbråk. Sen är det ju som så att gråhundar och wachtlar inte är den bästa kombinationen, tyvärr!

Vi var på utställning i Moheda med grållarna härom dagen och på det hela taget gick det riktigt bra. Roligt att det var så många gråhundar anmälda, hela 77 stycken.

I januari var vi långt ner i Tyskland och hämtade vår wachtel Idefix. Dåligt väder dit och dåligt väder hem! Men allt gick bra med att hitta dubbfria däck inför resan och att köpa ett beg. hundsläp på vägen till uppfödaren. Vi blev väl bemötta och stannade i två dagar. De hade lite svårt att släppa hunden efter så lång tid, han var 10 mån när vi hämtade honom, men vi har lovat att skicka bilder och berätta hur det går för honom här i sverige. Han och Oryx är bästisar.