Boda hägn

Så var vi äntligen i Boda hägn och testade tre hundar, två wachtlar (Oryx och Idefix) och en gråhund (Kibo).
Det gick bra för alla tre, fast på olika sätt.

Idefix
Gick in i ett nybörjarhägn med ett mindre berg i mitten. Går ut bra, letar en stund och efter ca 10 min ser vi grisarna nedanför oss. Idefix kommer upp bakom dem, nosar lite och börjar sedan skälla. Går efter dem och skäller i ca 5 min och släpper sedan. Han springer några rundor till och hittar grisarna igen. Samma sak igen, kanske lite längre skällande denna gång. Han är försiktig och går inte på för hårt. Grisarna skiter i honom och går lugnt hela tiden. Träningsledaren går ut ur hägnet och vi får fortsätta själva. Hunden verkar mentalt trött och springer mest runt. Vi börjar dra oss ner mot utgången. Då ser jag grisarna och strax därefter hittar Idefix dem också. Han kör ett sista jobb, skallar grovt och bra och verkar gå på grisarna lite mer denna gång. Sedan bryter han och kommer tillbaka. Han gjorde det vi förväntade oss av honom, han är trots allt inte mer än 16 mån och ojagad. Samarbetet blev bättre och han kom snabbare på inkallning på slutet. Det tränar man ju också när man är där!

Kibo
Ja, vad säger man, han gick in i hägnet men kom inte ut! Nästan i alla fall. Efter en kort runda i ett större hägn gick han in i sk Sumpen. När han fått korn på grisarna hängde han på och blev helt blockerad. Han skällde gris och inget i världen kunde få honom att fokusera på något annat. Vi fick helt enkelt inte tag på honom. Han arbetade jättefint, gick upp nära bakom grisen och skällde vid sidan av skinkorna på dem, men hade stenkoll på om de tänkte vända om, då var han blixtsnabbt iväg och höll avståndet. Tillät inte att grisarna delade på sig, då gick han ut åt sidan och fick tillbaka den direkt. Efter många försök att fånga honom fick till slut träningsledaren tag i kanelbullen och drog in honom. Vi fick bekräftat den vi trodde, han är en riktig grishund!

Oryx
Han skäller gris men behöver mycket förarstöd, vilket vi i och för sig visste. Men vi behövde träna honom i dessa situationer, särskilt när grisen står, då han släpper lätt. Eftersom Oryx mest används som eftersökshund ville vi att han skulle få träna på levande gris eftersom han tycker det är lite läskigt. Men med träning som denna med upprepade griskontakter och mycket stöd så vågade han mycket mer och fick till en riktigt fin sekvens på slutet där han hängde i och blev riktigt tänd! Sånt är roligt!

Ja, dagen tips är alltså att hägnträna era hundar innan skarpt läge, så vet ni mer om hur hunden fungerar och hur ni ska jaga med den, allt för att miska skadorna på både hund och vilt!
Tack Mamima jakt för en trevlig dag!